Team cia – Canine in Action

Arkiv för Viltspår Kategorin

Viltspår med känslig hund

Viltspår med känslig hund

viltspår

Igår var det dags för viltspår med Freja igen. Ibland går hon verkligen superbra i spåret, andra dagar är hon ängslig och kan inte hålla sig i spårkärnan utan förvillar sig ut i kanterna och verkar inte kunna fokusera på uppgiften.
Just gårdagens spår kunde gått bättre, det var en sån där känslig dag när allt förvandlades till störningar.

Hundar som skällde runt, vilt som gått förbi spårstället, ljud i skogen, kvistar som rispade mot pälsen.. Man kan till och med se i Frejas blick på nedersta bilden att hon är ängslig.

Hon hittade klövarna i båda spåren jag la, och bitvis gick hon hur bra som helst. Så det fokuserar vi på istället för det jobbiga 🙂 Nästa gång ska jag ta längre tid före spåret till att bara bonda med henne, så hon känner sig trygg och lugn innan vi går på spåret. Jag vet inte om det gör skillnad, men det är värt ett försök.

Det härliga är att hon alltid blir lika stolt och glad när hon hittat klöven och får bära den till bilen! Min lilla snörpa, det är få tillfällen hon är så stolt som när hon har klöven i munnen efter ett viltspår!

Jag måste även skaffa en ordentlig spårsele! Nu kan jag inte skjuta upp det mer 😛

Dags att ta upp viltspårandet

Sista tiden har jag inte alls haft den energin jag önskat. Mycket beror väl på att det vart mycket runt mig, både med att bygga upp Hundspektra och personligt hemomkring. Någonstans på vägen tappade jag bort viltspåret, sen kom snön och den har inte gett med sig riktigt ännu. Jag längtar efter barmark och gröna skogar, då trivs jag och hundarna som bäst!

I slutet av mars ska jag gå en helgkurs med person- och viltspår, efter det ska vi komma igång igen på allvar!
Frysen svämmar över av klövar och blod, så det är bara att dra igång så fort jag får ändan ur vagnen med andra ord 😉

Istället för lina använder jag just nu ett långkoppel med antiglid från Tassashop som jag tycker fungerar superbra när man bara pysslar med spår på hobbynivå. Det trasslar inte, är tillräckligt långt för att hunden ska kunna jobba självständigt samtidigt som du ändå kan ha kontroll på läget och kan stödja lite i svängar och sådant innan hunden kommer in i spårandet 100%. Jag gillar det skarpt, sen finns det säkert flera som tycker man bör använda lina direkt, men jag personligen känner att det inte behövs innan hunden blir såpass självständig att den vet helt vad den pysslar med och därmed vill hålla sig längre fram i snöret.

Jag använder även långkopplet på promenader där jag vill att hundarna får frihet, men där de inte kan vara helt lösa, t.ex på grusväg eller där du inte har full koll på vad som finns bakom nästa krök. Lite samma funktion som ett flexikoppel, fast säkrare och trevligare att hålla i när man har flera hundar 🙂

antiglidkoppel

Klövar, blod och kamp

viltspår

Min Freja (mycket om Freja just nu) gillar verkligen inte att leka på andras initiativ, vilket stör mig eftersom jag vill kunna använda lek och kamp som belöning i till exempel Agilityn.
Något som däremot väcker hennes kamplust är klöv, hon fullkomligt älskar klövar! Vi brukar använda klöven som koppel från viltspåret till bilen, eftersom hon stolt bär sin fångst hela vägen 🙂
Där någonstans föddes en idé.. Om man borrar hål i en miniklöv och fäster en kamptrasa i änden.. Vad händer då?

Sagt och gjort, ut på balkongen, fram med borren (tog ett gammalt slitet borr så vi slipper få blodspår i väggarna framöver) sen var det bara att borra, fästa trasan och knyta väl!

Viltspår

Igår testade jag klövkamptrasan för första gången i spåret och det gick kanon! Min tanke är att senare förflytta kampen från spåret, till annan träning. Men just nu bygger jag upp viljan att ha ”leksaken” genom att använda den i spåret, eftersom mina hundar älskar att spåra och hitta den mumsiga klöven i slutet. Jag bygger alltså ett värde i leksaken på detta vis 🙂
Hon får arbeta för att hitta den, kampa på väg till bilen och sen är den borta till nästa spår.. Detta är ju av naturliga orsaker inte en leksak som kommer ligga framme för jämnan här hemma 😉

Sen får man säga vad man vill om att låta hunden gnaga på klöven efter att de hittat den i spåret. Vissa tillåter det, för att skapa ökat intresse för klöven och spåret, andra tillåter det inte alls. Jag är ingen expert, vi har bara gått en Viltspårskurs hittills, så mina tankar behöver absolut inte vara de rätta!

Men som ni förstått så tillåter jag klövknag efter färdigt spår 😛
Jag vill att klöven blir megasuperbästa belöningen efter ett lyckat spår!

Viltspår mitt i ingenstans

viltspår2Vårt camp

viltspår
Med lite te överlever man allt 

Då har jag och Frejzor vart ute på höstens första viltspår tillsammans med Alex och spärmästaren Dessie!
Det blev kanske inte precis som vi tänkt oss.. Först och främst testade vi ett nytt ställe, mitt i den svenska urskogen kom vi indundrandes med Saaben..
”Man måste ju kunna vända någonstans här?!” Två kilometer rakt ut i ingenstans på dålig skogsväg..

Tillsist kom vi till en mindre sjö, rakt över vägen, och tvingades inse att vi var besegrade.. Tur att jag och Saaben är så samkörda att jag klarade av att vända runt på en femöring med hjälp av en otroligt liten lucka vid sidan av vägen 😉

Väl vända hittade vi en enorm Karljohan (och ett 20 tal normalstora), bara det var ju mödan värt kan jag känna! Svampstuvning till kvällen, check!

När vi lagt spåren, i oändligt svår terräng, kom två svampplockare promenixandes rakt över Frejas blodspår.. TACK! Här kommer jag med världens mest störningskänsliga hund och ni behöver givetvis gå rakt över där vi lagt blod ja.. Självklart!

Men, klarar hon den störningen på första spåret för säsongen så klarar hon allt sen. Gäller att se det positiva med motgångarna 😉

Aktiveringspromenad på Borås Brukshundsklubb

borås-bkÖvervinna sina rädslor..

borås brukshundsklubbDogparkour – Sitt, stanna kvar på stubbe 🙂

Igår passade jag och mina 3 kärlekar på att ta en tur till Borås BK (Brukshundsklubb) för en liten aktiveringspromenad medan solen sken. De har världens goaste skog precis vid klubben där man han gå och filura och bara njuta. Precis sån öppen fin skog som jag gillar. Synd att den inte är större bara (alltid ska det vara något negativt) 😉

I skogen blev det lite Dogparkour, eller skogsagility, på stock och sten. Sen tog vi en liten minitur på Agilitybanan när vi ändå var på plats. Vem kan motstå?

Dagens plan: Viltspår, ÄNTLIGEN!!!