Team cia – Canine in Action

Bloggutmaning del 1 – Människan bakom texten

Om jag vill vara med i en bloggutmaning? Mja, varför inte!

team-cia
Detta känns otroligt mycket svårare än jag trott att det skulle.. Vem är jag?
Jag är Cia, om allt blir som planerat så fyller jag hela 29år i september.

Jag har levt 29år fyllda av kärlek, skratt, mys och en evighetslång kamp för att få vara den jag är..
Det man ser på bloggar osv. är mest glitter och lycka, men jag kan avslöja att bakom den ytan finns ett djup, i alla fall hos mig, som jag sällan släpper in andra i. Nu ska ni få en liten, liten glimt i hur mitt liv sett ut..

I år, eller närmare bestämt förra veckan, fick jag för första gången på papper att jag har en så kallad ”Aktivitets- och uppmärksamhetsstörning”, och i mitt fall är det ADHD.
Att leva med en uppmärksamhetsstörning, utan att veta om att man har en under skolåren är mer än svårt.. Jag har inte kunnat läsa läxor, eftersom jag helt enkelt inte kan koncentrera mig på text, jag har inte heller kunnat koncentrera mig på vad som sägs på lektionerna, självklart resulterade detta i undermåliga betyg senare, vilket har förföljt mig genom åren.
Morgnar, kvällar och söndagar har kantats av ångest, tårar och magont. Tillslut utvecklade jag LBS, magkatarr och depression. Då var jag 10år..

Intressant nog såg ingen mer än mina föräldrar vad som hände, skolans reaktion på ifrågasättande från min familj var ”men hon som alltid är så glad”. En väldigt glad Cia med sömnstörningar, en tioårig Cia som rymde från skolan, fejkade sjukdomar, som trodde att världen skulle gå under och jag följa med i undergången och aldrig mer komma tillbaka.. Jag var tio år och ville inte leva mer om livet skulle se ut såhär.
Jag mådde fruktansvärt inuti, men eftersom ingen kunde se fysiskt hur trasig jag var så fick jag ta saken i egna händer och komma på hur man blir sjuk utvändigt med. Feber kunde ingen argumentera mot, så jag kom på en teknik där jag tog med tempen in i badrummet när jag borstade tänderna, lindade in den i en handduk och höll den mot elementet tills den visade precis över normaltemp, lagom för att kunna vara hemma och andas.. Pausa från det livet jag inte orkade leva.

cia-liten

Min tid i högstadiet avslutades tvärt, jag hoppade av nian. Nej det ska inte gå, men så gjorde jag.. Mina alternativ var att sluta skolan snabbt med mina föräldrars ”godkännande” eller att helt enkelt skicka iväg någonstans dit ingen kunde hitta mig och stanna där tills jag inte orkade mer och då.. Ja..
Tydligen hade jag fått en vän bland mina lärare (Tack Theresa, jag kommer alltid minnas vad du gjorde för mig) som kom hem till mig och undervisade samt lät mig göra proven som krävdes för att jag skulle kunna få betyg nog att söka in till Gymnasiet.

Senare upprepades det hela igen, på gymnasiet. Såklart, eftersom jag fortfarande, trots upprepade besök till läkare och psykologer, ansågs må bra. Jag klarade knappt 2år på gymnasiet innan jag åter igen misslyckades och hoppade av..

Med självkänslan på botten och tankar om att inte klara av saker som ”vem som helst” ska kunna klev jag in i ett så kallat vuxenliv.. Jag har provat på mycket under åren, och egentligen aldrig kunnat slutföra något, före jag började med Hund.

Något jag är stolt över är att hur nära kanten jag än varit genom åren så har jag aldrig gett upp. Jag har fortsatt kämpa, i motvind, mot samhälle, skolor, arbetsgivare.. Och idag står jag här med Hundinstruktörsexamen i bakfickan, det första jag verkligen lyckats med, något som jag klarade med bravur och med lovord från skolan.

Att läsa till Hunddagisföreståndare och Hundinstruktör har verkligen gett mig ett nytt ljus över livet. Tänk att det finns något som jag klarar av? Något jag är riktigt bra på!

Kampen fortgår än idag, jag måste dagligen bevisa för samhället att jag inte är ”frisk”.
Konstigt egentligen, hur det kan ta så mycket kraft att kämpa för att bevisa hur man mår, att man tillsist inte har ork och energi kvar att kämpa för att bli frisk?
Jag hoppas fortfarande på att få ett erkännande från samhället, så jag kan börja kämpa för min egen skull – för att må bra, istället för att kämpa mot samhället och spilla all min energi på att känna mig onormal och otillräcklig..

tro-hopp-kärlek tatuering

Tre saker som får mig att gå vidare.

Min familj – Både ni som är familj genom blodsband, och er jag mött längst vägen i livet. Ni betyder allt för mig! 
Min tro – På att alla har lika värde. Kvinna, man, svar, vit, sjuk, frisk..
Kärleken – Den jag känner för mina hundar, mina medmänniskor, mina vänner och min familj, djur, natur, choklad.. Allt som gör att jag orkar fortsätta kämpa 😉

———————————————————————————————-

Hela listan

Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Presentera min hund
Dag 3 – Berätta om din hunds ras
Dag 4 – Din första hund
Dag 5 – Vilken mat äter din hund
Dag 6 – Renrasig eller blandras
Dag 7 – Hundsport
Dag 8 – Ditt bästa godisrecept
Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund
Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund
Dag 11 – Hur valde du kennel
Dag 12 – En ras du skulle vilja ha
Dag 13 – En ras du inte vill ha
Dag 14 – Det här älskar min hund
Dag 15 – Det här tycker inte min hund om
Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund
Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund
Dag 18 – Tik eller hane
Dag 19 – Varför har du hund
Dag 20 – Ditt mål för 2015

6 Kommentarer
  1. <3

  2. Hej,

    Starkt av dig att våga skriva detta! Bra gjort och inspirerande!

    Mvh
    Rebecca

    • Tack söta.. Har vart nära på att radera inlägget och skriva ett vanligt ”Hejhej, jag älskar skog, djur och natur”-inlägg.. Men nej, nu är det såhär det har varit och det står jag för 🙂 Jag är kantstött och det är just det som gjort mig till den jag är idag, på gott och ont :/

      • Det är inget att skämmas för och det jag sett/lät mest gott 🙂

  3. Älskade dotter, du har lyckats med mycket, mycket mer i ditt liv och du är en kämpe som aldrig ger upp eller ger efter. Du är den allra bästa dotter man kan önska sig och jag älskar dig så mycket.
    Det är underbart att se hur du blommar upp när du får syssla med dina äkskade hundar.
    Var rädd om dig och tro på dig själv, du är bäst !!!
    Kram

Kommentera